Min Deal


Påtryckningar från fordonsindustrin

I morse kl 07:30 – mitt i stressen med att få iväg barnen till skola och dagis blev jag uppring av fordonsindustrin som undrade vad jag höll på med.
”- Sälja bilen och inte köpa en ny? – Skärpning!”

Deras sädebud, min bror David, meddelade ganska tydligt att en sån som jag, INTE är vad fordonsindustrin behöver just nu.

Nej vi konsumenter (och gärna staten också för den delen) skall ställa upp nu, när det går trögt för biltillverkarna. Vi skall alltså ”ta vårt ansvar” och köpa nya, dyra och törstiga bilar.

Hmmm… tänker jag hur var det med ”marknaden” nu igen…. är inte den själv reglerande?
Den som befinner sig på marknaden och erbjuder varor och tjänser som kunderna vill ha, klara sig fint. Den som inte gör det har inget där att göra. Tillgång och efterfrågan, kallas det.
Eller gäller detta bara vissa branscher?

För det är trots allt detta som fick mig att komma in på dessa idéer om att inte äga en bil – det fanns ingen bil som uppfyllde mina krav. Det fanns inte ens en vilja att tillgodose mina krav på hur en bil under 2000-talet enligt mig bör vara.

Vilka krav hade jag då?
Jag ville ha en bil som kunde ta mig ca 30 – 50 km i ca 70 km/h med ett drivmedel som inte är fossila bränslen.

Ouppnåeligt ? Knappast om man har viljan.

Därför tycker jag att fordonskrisen är bra – den kanske kan tvinga fram en förändring.
NU, börjar visst Detroit vakna också (Se artiklarDN, samt SvD), när man inser att marknaden inte kommer att få stöd från staten om man inte uppvisar lite framtidsvisioner…